People say you hear from what you see

Klarade banne mig den senaste tentan också - den överlägset svåraste jag gjort. Sjukt nöjd med det. Dessutom är det bara 4 dagar till jag inte behöver leva på ett halvt existensminimum!

Helgen förflöt utan några missöden, blev film och tv-spel - nyktert. Var t.om så nyttig att jag och min personlige tyske tränare var på gymet igår. Funderar på att dra dit idag också och sätta mig en trekvart och cykla. Först skall det dock ätas och lånas böcker.

Warriors of the world united!

Detta är en så dålig video att man frågar sig om det är ett skämt eller på riktigt. Man undrar lite hur Manowars fans funkar i skallen. Känner inget behov av att ta reda på det...

Everybody's gotta learn sometime

Satt precis och diskuterade musik över internet med några dönickar. Var tvungen att lämna konversationen. Inte för att jag blev arg. Utan bara genuint nedslagen av vilken brist på smak en del människor har. Med risk för att verka extremt pretto: men ska du lyssna på skitmusik får du faktiskt försöka motivera dina val och då håller inte "tycker han/hon är snygg", eller "lyssnade på den här när jag gick på högstadiet". Varför skulle en låt vara mer lyssningsbar nu bara för att du tyckte den var dålig för 10 år sen?

Skärpning.

Från genombrott till sammanbrott

Idag upplevde jag lågt blodsocker för första gången i mitt liv, på riktigt. Det hände på statsvetenskapliga biblioteket dit jag äntligen tagit mig för att ta tag i den stundande d-uppsatsen. Rätt intressant upplevelse må jag säga, kändes som en supersnabb fylla. Allt svartnade och jag fick ta tag i närmaste bokhylla.

Så se till att äta frukost och/eller lunch innan du på eftermiddagen går till biblioteket. Ska göra ett nytt försök imorgon samt träna med min personliga coach Herr D. Resten av helgen är ännu obestämd men det lär bli aktiviteter som inte kostar något, så mycket är säkert.

Cuz I want it now I want it now / Brinn

Massor att göra, botemedlet som vanligt att göra tvärtom. Skita i allt viktigt och ta det senare precis innan det absolut måste göras. Ångest kan vara rätt trevligt emellanåt.

Lever på under existensminimum efter inhandlande av Xbox och dyrt besök i Falkenberg tidigare i månaden, men bara två veckor kvar nu innan nästa laddning med lånade pengar dimper in på kontot.

I övrigt intet nytt från fronten. Försöker träna så mycket som möjligt (nåja), med min personliga coach Herr D. Det är fortfarande roligt att träna dessutom.

Mustaschmannen flyttar från Lund till äckel-malmö. Malmö som kanske kan vara den mest osympatiska äckliga håla i detta långa land, tätt följt av Sveriges framsjärt Göteborg. Vad han ska där och göra vet jag inte, troligen inte han själv heller. Ja, jag är bitter. Det är extremt dassigt och jag hoppas att lägenheten som han ska flytta in i (som dessutom befolkas av veganer) brinner upp (och veganerna med den) lagom till inflyttningsdatum. Det här att glädjas med andra har aldrig varit min grej.

Varför ska man glädjas med andra i de fall där deras lycka utgör ens egna olycka? "Kan du inte vara glad för min skull", har man ju hört ett par gånger i livet. Om din lycka betyder min olycka - FUCK NO! Det skulle strida mot det mänsklighet innebär - egenintresse. Vi människor ser om vårt hus först och främst, så är det bara. Om du inte tror det kanske du ska ta av dig skygglapparna och se dig omkring. Alla handlingar, vare sig de uppfattas som själviska eller osjälviska bottnar i ett egenintresse, och det irriterar mig så till den milda grad att en del imbecilla människor är så fruktansvärt trångsynt naiva att de inte kan inse detta.

Så nej, trots att Mustaschmannen är någon som jag värderar väldigt högt så önskar jag att hans nya lägenhet brinner upp på grund av vidbrända corn-biffar som i sin tur sätter fyr på en äcklig burk med bön-olja (eller vad nu veganer kan tänkas steka sin skit i). Och jag skulle sannerligen inte gråta om elden spred sig från ghettot där lägenheten ligger till MFFs nya arena, till möllan, till lilla torg, ända upp till stadskontoret där Ilmar Reepalu sitter på sin jävla röv och leker viktig.

Sell the kids for food

I påskens ensamhet väntandes på att en viss man med mustasch skulle sluta plugga, och istället komma hit och spela xbox, bläddrade jag för en gångs skull runt bland kanalerna på TVn för att se om något kunde finnas tillräckligt sevärt för att få min uppmärksamhet. Stannade på TV4, och deras nya show "Hjälp, jag är med i en japansk tv-show!".
Inte nog med att programmet är fullt med mangaläsande perversa japaner som skriker oavbrutet - här har TV4 dessutom satsat på åtta deltagare och en programledare som tillsammans utgör en så bisarr blandning b-kändisar att villrådigheten över huruvida man bör skratta eller gråta får en obönhörligen att titta på programmet.
Snabb genomgång:

Programledare Carolina Gynning
Hon ser inte så ful ut Carolina. Hon är nog inte riktigt Linda Rosing-retarderad. Men hennes röst.. Om Satan finns innehar han samma röst, det är jag fullständigt övertygad om. Låter som en inavlad skeppsbruten skåning som skriker efter hjälp där hon driver på en stock i Öresund.

Marie Picasso
Vann helt otippat Idol för några år sen. Otippat för att människan är både ful och talanglös vad gäller sång, och säkerligen det mesta annat som hon tar sig för.

Sandra Dahlberg
Kallar sig artist. Har varit med i en dokusåpa med Bert Karlsson. Med andra ord helt utan skrupler och smak.

Kjell Eriksson
Radio-Kjell. Låter som en fjortonårig pojke efter att pappa tagit en sväng om hans rum efter en halva whisky och pillat lite. Mes.

Johannes Brost
Kallar sig för skådespelare. Har medverkat i princip endast i två produktioner - Rederiet och en Jönssonligan-film. Då är man inte en skådis, då är man ett skämt.

Klasse Möllberg
Spelade superpervers barnfavorit i form av Banarne som gick runt och dreglade överallt. Usch.

Tore Kullgren
FC Z-Tore. Så infernaliskt studentikos och mesig att man undrar hur någon kan ha misslyckats så fatalt i sin barnuppfostran för att skapa ett sådant monster.

Anna Book
Tänker inte skriva något om denna människa då det är som att slå in precis alla öppna dörrar som finns.

Dogge Doggelito
Ställer upp på allt. Som flickan sade.

We are the ones that want to play (Xbox?)

Det blev ett xbox köpt igår ändå. Bytte in massa skit såsom ett PSP och ett gammalt gameboy och lite filmer som jag ändå aldrig ser på. Materialist javisst.

Nu efter en enastående frukost bestående av makrill i tomatsås på Leksand-knäcke och en halv liter vatten är det dags för gymmet.