Cuz I want it now I want it now / Brinn

Massor att göra, botemedlet som vanligt att göra tvärtom. Skita i allt viktigt och ta det senare precis innan det absolut måste göras. Ångest kan vara rätt trevligt emellanåt.

Lever på under existensminimum efter inhandlande av Xbox och dyrt besök i Falkenberg tidigare i månaden, men bara två veckor kvar nu innan nästa laddning med lånade pengar dimper in på kontot.

I övrigt intet nytt från fronten. Försöker träna så mycket som möjligt (nåja), med min personliga coach Herr D. Det är fortfarande roligt att träna dessutom.

Mustaschmannen flyttar från Lund till äckel-malmö. Malmö som kanske kan vara den mest osympatiska äckliga håla i detta långa land, tätt följt av Sveriges framsjärt Göteborg. Vad han ska där och göra vet jag inte, troligen inte han själv heller. Ja, jag är bitter. Det är extremt dassigt och jag hoppas att lägenheten som han ska flytta in i (som dessutom befolkas av veganer) brinner upp (och veganerna med den) lagom till inflyttningsdatum. Det här att glädjas med andra har aldrig varit min grej.

Varför ska man glädjas med andra i de fall där deras lycka utgör ens egna olycka? "Kan du inte vara glad för min skull", har man ju hört ett par gånger i livet. Om din lycka betyder min olycka - FUCK NO! Det skulle strida mot det mänsklighet innebär - egenintresse. Vi människor ser om vårt hus först och främst, så är det bara. Om du inte tror det kanske du ska ta av dig skygglapparna och se dig omkring. Alla handlingar, vare sig de uppfattas som själviska eller osjälviska bottnar i ett egenintresse, och det irriterar mig så till den milda grad att en del imbecilla människor är så fruktansvärt trångsynt naiva att de inte kan inse detta.

Så nej, trots att Mustaschmannen är någon som jag värderar väldigt högt så önskar jag att hans nya lägenhet brinner upp på grund av vidbrända corn-biffar som i sin tur sätter fyr på en äcklig burk med bön-olja (eller vad nu veganer kan tänkas steka sin skit i). Och jag skulle sannerligen inte gråta om elden spred sig från ghettot där lägenheten ligger till MFFs nya arena, till möllan, till lilla torg, ända upp till stadskontoret där Ilmar Reepalu sitter på sin jävla röv och leker viktig.