Fett nytt år

Jaha, kanske dags för en sammanfattning av 2008, så här på nyårsafton och allt.

Orkar inte dra någon längre grej av det här. Året som gick var ungefär lika värdelöst som alla andra år som gått sen urminnes tider. Roskildeveckan var ju rolig förstås, en del festivities i Lund kommer även de att ihågkommas. Attacken från öster, av den galna äckliga kinesiskan kommer definitivt att ihågkommas. Ett par fina veckor i slutet av året, för att givetvis sluta i mörkaste fucking moll avslutade detta pissår.
Nu är jag inte så nedstämt över detta, det var ett ett direkt katastrofalt värdelöst år. Och alla som äger lite insikt vet att glädjeämnena i livet är rätt lätträknade. Man får vara glad för det lilla... Som flickan sade!

Kunden har alltid rätt

Det här med att kunden alltid har rätt, kan man ju vända på ibland. Det gjorde jag idag. Efter att ha varit (relativt) snäll hela jul och mellandagshandeln så brast det lite idag för yours truly.
Följande scenario utspelade sig.

Medverkande:
*Gammal rynkig tant med hatt som uppträder fisförnämt
*Trött och desillusionerad detaljhandelsexpedit


Tant: - Du det är så att jag har problem med min kamera, jag tror det kan vara batteriet som är slut.
Expedit: - Jaha, då kanske det kan vara dags att byta det nu då! Expediten vänder sig om för att ta ett batteri från hyllan. Det finns dock inga kvar.
Expedit: - Hörrö du, det verkar tyvärr som de här batterierna tagit slut för oss. Men..
Tant: - VA!? Har ni inga batterier????
Expedit: - Jo, men alltså de råkar ha tagit slut nu, men...
Tant: - HUR KAN ETT BATTERI INTE FINNAS INNE TILL EN KAMERA
Expedit: - Ja, alltså jag kan bara beklaga att vi har slut på dem för tillfället.
Tant: - EN SÅN ENKEL SAK SOM ETT KAMERABATTERI!? OCH DET HAR NI INTE. SLUT SÄGER DU! EN SÅN SIMPEL ENKEL SAK ATT HA HEMMA.
Expedit: - Men du, om det nu är så jävla enkelt att ha såna batterier hemma, varför hade du inte ett i reserv då?

Tant går.

Fel fokus

Det var ett himla tjat överallt om hur illa alla tycker om den här nya miniserien om Selma Lagerlöf. Det är så hemskt att man bara fokuserar på hennes sexualitet, handlar i huvudsak kritiken om. Om jag nu förstått rätt utifrån de rubriker och ingresser som jag ögnat igenom. Själv skiter jag ett stort stycke i just den delen av serien om Selma. Även om jag troligen håller med.

Det jag vill fokusera på, och som jag inte förstår att ingen har tagit upp är hur man kan låta den helt värdelösa skådespelerskan Helena Bergström återigen få ta upp plats och tid i rutan. Jag kan på ett sätt köpa att hon är med i sin mans filmer - någon fördel ska man väl ha för att ligga med regissören liksom. Men hur kan någon utomstående välja att ha med henne? Jag är så fruktansvärt trött på att se henne lipa i film efter film och springa runt och flasha sina äckliga tantbröst hela tiden.

Att låta en av vårt lands mest kända och älskade författare gestaltas av en sådan skådespelerska... DET är den verkliga skymfen.


P.S
Givetvis skiter jag egentligen fullkomligt i om man "misshandlar" Selma Lagerlöf. Har inte läst alls mycket av henne, men nått bra måste hon väl ha gjort eftersom hon är med på 20-lappen.
D.S

God fucking fortsättning

Ännu en juldag över, en av de där dagarna på året som alltid, ALLTID, hypas upp till en löjlig nivå. Ungefär som när de svenska kvällstidningarna får det att låta som att Sverige ska kunna vinna VM-guld i fotboll eller liknande. Alla vet innerst inne att Sverige en gång på hundra försök tar sig förbi kvartsfinal. Men likväl skall det haussas upp till förbannelse.

Nu var dock gårdagen likväl rolig, med premiär för undertecknad på spelet Rock Band. Det är inte heller så att jag menar att man inte kan ha roligt på dessa upphaussade tillfällen, det är mest själva hypandet som jag är så trött på. Alla vet att de roligaste episoderna i livet alltid är de som kommer från en impuls eller åtminstone är relativt oplanerade.

Nu är det bara nyårsafton kvar, sen får vi vara ifred till midsommar då det återigen ska bli VÄRLDENS ROLIGASTE FEST EVERRRRRR.

Julhandeln

Att jobba i butik juletid är att prostituera sig. Det är som att sälja en liten bit av sin själ för varje ny kund som ska köpa en julklapp för att bedöva sitt samvete. Man tror att barnen inte ska märka någon skillnad mellan ett nytt Playstation och lite kvalitetstid med pappa eller mamma varje vecka. Så man köper ett Playstation. Det blir nog bra, tror du inte det. Frågar de mig. Jaaaaa, visst blir det skitbra, svarar jag. Då blir det fyra tusen fyra hundra nittiofem kronor tack. Du har inte funderat på en försäkring också?

Alla dessa värdelösa människor som handlar julklappar i ett rus som liknar Thorsten Flinck hög som ett hus på metamfetamin. Allt ska gå snabbt. Allt ska gå smärtfritt. Inga varor får vara slut. Allt som inte följer den exakta planen är alla andras fel, utom just deras egna. Att de väntat till absolut sista dagen är inte heller deras fel. Inte för en sekund kan de inse att: shit, det måste vara jobbigt för den här säljaren att just den här lilla materiella saken som jag skulle ge till min redan bortskämda son inte finns kvar i lager. Nej nej. Givetvis inte.

Så vad gör man då, i positionen bakom kassan?

Jo, du fläker upp sig på disken, särar brett på benen och låter kunden dra över dig i alla tillgängliga hål du förfogar över. Sen sväljer du och ler brett. Och om inte kunden redan hunnit gått, fortfarande skitsur över att det där spelet som lille Pelle skulle haft tagit slut, ber du denna torsk dessutom ha en trevlig dag och lycka till i det fortsatta sökandet på en helt meningslös julklapp.

Oh happy days

Fin dag det här. Ungefär som när du ligger i din säng skitfull och har glömt att borsta tänderna, innan du kröp ner i de aldrig så sköna sängkläderna med det tjocka mjuka duntäcket över dig.
Du vet att det kommer smaka gammal otvättad suspensoar i käften när du vaknar, men kraften och viljan att gå upp och borsta tänderna i preventivt syfte finns inte där. När du väl vaknar till liv ett okänt antal timmar senare är det redan mörkt igen utanför och ångesten över att trots allt inte gjort kraftansträngningen att borsta de satans tänderna innan du gick och lade dig är inte det största problemet, men likväl ett problem.

I din nyvunna ångest, men med nyborstade tänder, tittar du runt på den största kvällsblaskans hemsida som varje dag besöks av en alldeles för stor del av dina medmänniskor i detta land. Det du möts av är erbjudande om att, mot betalning, få se en glimt av Pernilla Wahlgrens "nya vilda singelliv". Det enda som kommer fram är en fråga som lämnats obesvarad lika många gånger som den frågats:

Vad är det för fel på folk egentligen?

Upp, upp, upp, ner.

Aldrig har en titel på en låt passat på fler och bättre sätt än denna lördag.

Formen var stadigt på väg upp från det att jag vaknade. Det blev bra. Det blev bättre. Det blev nästan perfekt.
Och sen gick det givetvis, i enlighet med alla befintliga naturlagar som angår mig, åt helvete på slutet. Även om det såklart tekniskt sett är söndag nu. Men ni fattar.

Weeeoweoweoweo

Rubriken säger väl vad detta handlar om?

Party people

Ska gå och lägga mig alldeles strax, då det nalkas arbete i morgon. Döm av min förvåning när jag för en stund sen upptäckte att det pågår något slags party på våningen under. Jag som trodde att man skulle få ett par veckor i lugn och ro, utan massa fulla människor som lever rövare på nätterna. Ack ack, vart är världen på väg, när det anordnas festligheter på en torsdag på ett sådant litet bisarrt ställe som Falkenberg?


I'm breaking through
I'm bending spoons
I'm keeping flowers in full bloom
I'm looking for answers from the great beyond
/R.E.M - The great beyond

Hemma^2

Hem till Lund. Hem till Falkenberg. Mycket hemkomst idag. Men har haft det grymt fint de senaste dagarna åtminstone. Men det är skönt att vara hemma också.


Den fina gamle pop-pojken och stilförfattaren Per Hagman diktade en gång att komma hem ska vara en schlager.
Jag håller inte med.
Jag hatar schlager. Det är som spunnet socker tappat på marken. Det är sött, klibbigt, elakt äckligt.
Att komma hem ska vara tysk industrigoth. Flickor i läderkläder som åker lyftkran och släpper ner sten på plåt.
Att komma hem ska vara en Sergio Leone film, med Clintan i hatt.
Att komma hem ska vara allting annat än schlager.
/Marcus Birro.

Auf wiedersehen

Nu drar jag till lillebrorlandet i sydväst ett par dagar. Återkommer på fredag eller lördag.

Hepp!

Att baka pepparkakor

En kille som vill vara anonym, men vi kan kalla honom Dräparen, bakade idag pepparkakor.

Brittisk karate

Det finns många olika typer av kampsport, men den här typen känns verkligen som något man borde kunna.

Kings breakfast

Ledig idag, men ändå upp relativt tidigt strax innan nio. Prioriterade bort frukost och gick med mustaschmannen till gymmet. När jag kom hem var jag, för att snacka understatement, rätt hungrig. Så brände på med äggröra, bacon, minibaguette och två morötter. Kände mig, för att fortfarande snacka understatement, nöjd med det.

Hepp!

Greatest hits

Jag är emot det här med att när skitdåliga artister inte orkar skriva låtar till nya album, släpper de en skiva med deras "greatest hits". Möjligen lägger man in någon gammal dassig låt som egentligen slängts i papperskorgen för ett antal plattor sedan. Sen är det promotionturné, besök hos äckel-Malou, och andra icke-människor som råkar ha ett eget pisstråkigt tv-program med titeln i form av antingen deras för- eller efternamn.

Detta stör mig.

Senaste i raden - Petter.

Greatest hits? Petter?

Någon måste skämta.

Tenta avklarad

Glömde visst uppdatera om hur tentan gick igår. Den gick bra, över förväntan faktiskt. Tror jag. Det här med att avgöra huruvida det gått bra en tenta har ju misslyckats förr.

Idag ska jag inte göra ett enda skit. Ska bli grymt skönt.

Dags för tenta

Jaha, då var det snart dags för terminens höjdpunkt. Tentaskrivning mellan 8-16 i stats- och förvaltningsrätt.

Allt kommer bero på vilka områden frågorna täcker. Mina chanser att lyckas är rätt små, men jag hoppas att min snart treåriga svit på godkända tentor håller i sig.

Busy Busy

Min vän Mustaschmannen har en liten egenhet som går ut på att han skriver lappar på kvällarna som ska påminna honom om vad han behöver göra nästföljande dag. Själv har jag alltid litat på mitt minne. Till ingen nytta givetvis, då jag aldrig får gjort de saker jag behöver.

Så, idag har jag skrivit en lapp om vad som behöver göras innan kvällen och det blir nog rätt tajt alltså. Allt från städning, till både mat och presenthandlade, helst lite tvättande också. Och någonstans skulle jag behöva läsa en bok om yttrandefriheten, för att sedan gå på lektion vid 16. Matlagning någon gång där det uppstår en paus. Plus ett par hundra små grejer som behövs fixas. Det är nog bäst att jag sätter igång direkt.