Julhandeln

Att jobba i butik juletid är att prostituera sig. Det är som att sälja en liten bit av sin själ för varje ny kund som ska köpa en julklapp för att bedöva sitt samvete. Man tror att barnen inte ska märka någon skillnad mellan ett nytt Playstation och lite kvalitetstid med pappa eller mamma varje vecka. Så man köper ett Playstation. Det blir nog bra, tror du inte det. Frågar de mig. Jaaaaa, visst blir det skitbra, svarar jag. Då blir det fyra tusen fyra hundra nittiofem kronor tack. Du har inte funderat på en försäkring också?

Alla dessa värdelösa människor som handlar julklappar i ett rus som liknar Thorsten Flinck hög som ett hus på metamfetamin. Allt ska gå snabbt. Allt ska gå smärtfritt. Inga varor får vara slut. Allt som inte följer den exakta planen är alla andras fel, utom just deras egna. Att de väntat till absolut sista dagen är inte heller deras fel. Inte för en sekund kan de inse att: shit, det måste vara jobbigt för den här säljaren att just den här lilla materiella saken som jag skulle ge till min redan bortskämda son inte finns kvar i lager. Nej nej. Givetvis inte.

Så vad gör man då, i positionen bakom kassan?

Jo, du fläker upp sig på disken, särar brett på benen och låter kunden dra över dig i alla tillgängliga hål du förfogar över. Sen sväljer du och ler brett. Och om inte kunden redan hunnit gått, fortfarande skitsur över att det där spelet som lille Pelle skulle haft tagit slut, ber du denna torsk dessutom ha en trevlig dag och lycka till i det fortsatta sökandet på en helt meningslös julklapp.