It aint me, it aint me / Förändring

En stor anledning till att jag varit så dålig på att skriva här på sistone är det faktum att jag aldrig tycker mig komma på en tillräckligt bra rubrik. Hatar att rubricera med typ "måndag" eller "ännu en dag!"...
Så från och med nu kommer jag ta en slumpmässigt (nåja) vald fras ur den låt som jag lyssnar på när inlägget börjar skrivas. Det uppfyller också delvis mitt tvångsmässiga beroende av citat.

Så, vad kan förtäljas om den senaste veckan? Efter sju sorger och minst lika många bedrövelser lyckades jag skicka in något som liknade en hemtenta i onsdags. Därefter styrde jag omedelbart min kos mot mina föräldrars hem i Halland. Ledordet för alla aktiviteter som utfördes är "passivitet". Vila för själ och kropp således. Dock inte för plånboken, så mina planer att införskaffa ett Xbox för att ytterligare lägga fokus från studierna är grusade.

Kom hem till Lund igår och drabbades givetvis av insomnia deluxe. Min gode vän Herr D hade samma problem och vi satt och teoretiserade över lämpliga medicinska åtgärder för att lösa problemet med att somna/vakna. Herr D var för något slags implantat som utsöndrar rätt mängd hormoner för att kunna leva ett vanligt liv utan att gå runt som en zombie, medan jag var inne på att man skulle koppla in sig på ett dropp som hade två vätskor, en lugnande (typ valium) för att somna in till, och en uppiggande (typ adrenalin) så man fick en riktig rivstart på morgonen, ungefär som Uma Thurman i Pulp Fiction.

Matkrig

För någon vecka sen när jag gick här och var riktigt hungrig fick jag ett mms från en kompis innehållande en bild på två riktigt saftiga hamburgare som han gjort. Jag var inte alls lika nöjd med det som han var, eftersom jag inte fick ta del av dem och det var i slutet av månaden så pengar till att skaffa något liknande hade jag inte.. Sen dess har jag bidat min tid, och idag kände jag att det var dags. Min vän jobbar så jag tänkte att förmodligen har han lunch någon gång runt 12-13 och sen jobbar han fram till 17-18.
Så vid 17:40 skickade jag en bild på den måltid jag precis skulle äta tillsammans med texten: "2 st kalvfärsbiffar á 200g, med rostade rotfrukter på en generös spegel rödvinssky".

Hade t.om ansträngt mig att putsa tallriken ren och bygga upp maten på ett, för mig, snitsigt sätt.

Resultatet kom omgående i form av ett sms: "Som faaaaan! Handlar på netto nu. Dör av hunger. Bjud!"

Sånt som kan göra en dag

Sunday night and the world is the same

Gårdagen dränktes i alkohol. Korridorsfest och massa härliga vänner på besök, vilket fick spriten att katalysera precis rätt i min hjärna och jag gick runt, sprang runt och dansade runt i en eufori som aldrig verkade ta slut. Ibland blir saker rätt och det går inte att stå emot, ingen mening att stå emot heller för den delen, det är bara att omfamna känslan och känna glädjen strömma.

Idag har det inte sprungits och dansats lika mycket men känslan sitter kvar där ändå. Känslan av att "ikväll vinner vi". Och vann gjorde vi. Inte kriget, men väl ett slag.

The night the time stood still

Det var med skräck och fasa filmen "The day the earth stood still" startades. Förvarningar hade getts - det här skulle inte bli en kanonbra film. Inte med alla artificiella hjälpmedel i världen skulle den heller kunna bli bra. Kommentarer fälldes och de var inte positiva. Här är några i ett urval:

- Är det en film eller är det ett skämt?
- Alltså, de medverkande i filmen... trodde de någonsin att den här filmen ens skulle kunna bli ok?
- Shit, ingenting är ju bra med den här filmen. Det finns ju inte ens ett enda bra element i den.
- Men alltså, Keanu Reeves... han har gått och blivit Steven Seagal-rolig va? Hur kan annars någon casta honom?

Och så vidare...

Vilka vänner man har

Ibland blir man nästan rörd av vilken kamratskap det råder mellan mig och mina vänner. Idag blev jag bjuden på middag av både Herr D och Mustaschmannen. Eftersom den senare var först med inbjudan fick jag tacka nej till den förre (fin mening va? är inte säker på om jag fick ihop det rätt). Dock hade jag precis ätit lunch när erbjudandet kom men som den fina man (med mustasch) han är, så erbjöd han sig att laga något enkelt till sig själv som lunch för att sedan bjuda på en helt fantastisk tomatsoppa senare på kvällen.
Herr D ville givetvis inte vara sämre utan när jag tackade nej till att äta lasagne med honom idag, erbjöd han sig att skjuta på projektet tills imorgon. Ja, jag säger då det... Dessutom ska han hänga med till gymmet imorrn trots att han, som den klumpige f-n han är, bröt ett finger idag. Men det är fint som smör att ha en aggressiv smålänning bakom sig som pushar en till nya oanade höjder (som i mitt fall är ungefär hälften av vad en svag person kan åstadkomma).

Imorgon är jag ledig från allt skolarbete vilket känns som en välsignelse efter senaste veckornas race med ett case-arbete. Endast gym, mat och jeanstvätt står på programmet. Känns som att det kan bli en rätt fin dag.

Sunday supreme

Dagen har spenderats lugnt och försiktigt. Gjorde enchiladas och sen har det varit tv-spelande hos Nicke Nyfiken. Morgondagen bjuder på en två timmar lång kursutvärdering, som känns något onödig men men..

Hittade precis två videoklipp i mobilen från igår där jag filmar min korridorsgranne Sara när hon försöker göra något slags trick på ett räcke. Tydligen blev jag inte alls imponerad utan det enda som hörs är min högljudda klagan om hur dåligt hon utför sina hopp... Hade jag varit mer teknisk hade jag kunnat lägga ut det här men det är jag inte så ni får helt enkelt måla upp er en bild för er själva där en stackars tjej försöker hoppa över och upp på ett räcke, medan en rätt dragen undertecknad står och försöker få den stackars tjejen att förstå hur dåligt det är.. Jag är en sann charmör.

Hur enastående...

..djup och intellektuell man blir efter en riktigt trevlig kväll :)

Härnäst står äggmackor på tur

Truth is never far away

Ett par sanningar så här inpå småtimmarna.

Vi är alla myror i ett alldeles för stort universum.

Problem drabbar oss alla och lösningar är alltid lättare mycket lättare att hitta för andras problem än för våra egna.

Alkohol är varken en väg in eller ut, utan en väg från alla bekymmer.

Förnekelse är ett lika effektivt vapen som något annat.

Det finns inga bekymmer som inte kan sovas bort.

Friday fun

Glömde att skriva igår, gårdagen var en helt fantastisk dag med en ännu bättre kväll. Främst tror jag det berodde på att jag för en gångs skull vid halv nio tiden på kvällen var klar med allt skolarbete som skulle vara klart idag. Nu är det förstås oerhört patetiskt att en sådan sak kan bidra till ett såpass stort välmående, och det inser jag verkligen. Alternativ två är att min kropp råkat utsöndra alldeles för många endorfiner och att jag temporärt fick nått slags tjackrus, det vet jag inte.

Denna fredag har även den varit riktigt trevlig. Först lite skola, sen rätt hård träning med Herr D, följt av en ljuvlig måltid med lax och romsås. Sen bjöd Nicke på två öl och lite wii. Eftersom han och hans följe hade som tanke att gå och kröka vidare lämnade jag in handduken tidigt och hade egentligen tänkt att gå och spela lite biljard med Herr D men det gick i stöpet och istället ögnade vi igenom filmen Gomorrah som var en besvikelse.

Nu har jag ÅTERIGEN skrivit ett sånt här helt meningslöst inlägg, ska försöka bättra mig.

Som flickan sade

Jag och min personlige tränare, Herr D, var på gymet idag. Något har hänt efter ett "smärre" (2.5 månad) juluppehåll. Plötsligt är det roligt att träna. Jag har ingen aning om hur något som går så enormt mycket emot min lata natur kan ha blivit roligt. Förmodligen är det ett högst temporärt sinnestillstånd men man får väl vara köra på så länge det känns roligt. Som flickan sade.

"Som flickan sade", är lite av ett favorituttryck. Det går att applicera som tillägg till så väldigt många meningar. Kanske det är ett uttryck för misogyni, vad vet jag, jag vet bara att jag får hålla med min personlige tränare när han sade följande tidigare: "Du, den där flickan vi alltid nämner, hon har fan varit med om en del". Touché.

Apropå min misstänkta misogyni kan jag bara anta att mina vänner de tre musketörerna gav mig boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra i present av just den anledningen för någon vecka sen när vi hade en väldigt trevlig afton. Har börjat läsa den nu och jag återkommer med recension av detta (misstänkta?) mästerverk...

Better by far you should forget and smile than you should remember and be sad

Irritationsmomenten i tillvaron är så många att det är omöjligt att ens försöka lista alla eller ens en majoritet av dem. Men en sak irriterar mig mer än mycket annat. Saknaden av förmågan att kunna selektivt glömma människor. Det är helt vansinnigt att man har så ytterst lite makt över sig själv. Ett ord, ett namn eller en koppling till det mest triviala kan sätta igång en kedjereaktion som resulterar i att du ofrivilligt sitter där full av gamla minnen. Alla instinkter säger att det är helt och hållet onödigt. All logik säger att det är fullständigt meningslöst. Lika onödigt och meningslöst är det att kämpa emot.

"Det är att vara mänsklig", kanske någon replikerar.
"Det är att vara svag", säger jag.

Måndag är veckans oönskade graviditet

Efter en helg i sus och dus var det tillbaks till verkligheten idag. Och verkligheten tyckte inte alls om att det varit en rolig helg. Som en fet högersmocka prydd med ett knogjärn slog den till med full kraft i morse.

Det började med en magvärk som först endast verkade vara temporär men som sedan satte klorna i mig med full kraft. Morgonen gick alltså åt att försöka fixa problemet med värktabletter, proviva och toalettbesök. När sedan det var dags för skola gick jag ut till min nyinköpta cykel, nöjd över att kunna vara i tid trots att klockan var över 10 och det var mindre än en kvart till lektionens början. Det pissregnar ute och försök att torka sadeln gick i stöpet, men jag sätter mig på sadeln ändå (och blir blöt). Rullar ungefär en meter innan jag inser att den nya cykeln ådragit sig punktering.

Ridå ner.