But sooner or later it all gets real

Suttit (eller snarare legat) med ett ryggskott nu i vad som känns som en vecka, och förmodligen också är det. Jag befinner mig hos mina föräldrar, i en stad där tiden står stilla, där måndagen är som tisdagen är som onsdagen. Ur Harman Kardon högtalarna, som fastän de är så små ger så bra ljud, strömmar Neil Youngs konsert från 1971 i Massey Hall ut. Det låter precis lika bra som första gången jag hörde skivan. Samma associationer, känslor och intryck, vid precis samma tillfällen. Though we rush ahead to save our time we are only what we feel.

Om mindre än två månader fyller jag 25. Jag har aldrig, inte bara på grund av min uppfostran utan över huvud taget, förstått mig på firandet av att bli äldre. Vad är det som är så bra med det? Jag känner inte att jag utvecklats nämnvärt de senaste tio åren. Jag känner inte att jag skaffat mig en massa livserfarenhet. Däremot rätt feta studieskulder som kommer öka ytterligare. Jag känner inte att jag har träffat massa nya människor de senaste tio åren. De flesta av de bästa människorna jag känner idag kände jag även för tio år sen. Men det är klart, på facebook har vi ju alla flera hundra vänner. Och det kanske betyder något för somliga. Give me things that don't get lost.

Tittar man sig runt omkring i världen är det lätt att hålla sig för skratt. Det är inte svårt att känna sig uppgiven. Jag brukade bli irriterad, häva ur mig elaka sarkasmer om min omvärld, spy galla som nån slags garageversion av Magnus Betnér, innan han blev känd. Men så kom jag till insikten att det faktiskt inte gjorde någon som helst skillnad. Numera tycker jag knappt det ens är roligt med den sortens humor. Det är en rätt feg inställning att gå in med i livet. Men enkel. Its only castles burning, just find someone whos turning, and you will come around.

Jag har blivit mer andlig på sistone. Vet inte varför. Men det känns inte så illa ändå. Kanske finns det alltid ett behov av att revoltera. Revoltera mot en revolt. Det vore nått det. Milk-blood to keep from running out.

Det handlar nog om förändring. Att till varje pris försöka slippa känslan av stillastående, att inget riktigt händer. Livet måste vara i rörelse, på ett eller annat sätt. Kanske därför 19-åriga tjejer åker till London i tron om att de genom ett servitrisjobb på ett café för minimumlön ska få dem känna sig närmre till Pete Doherty. Eller killar som just gått ut gymnasiet jobbar ett år på industri för att kunna resa runt i Asien och testa extacy på någon full moon fest i tron om att det kommer få dem att känna sig unika och kunna lära känna sig själva. Jag vet inte, jag bryr mig inte heller. Åtminstone bryr jag mig inte tillräckligt mycket för att orka ventilera tankar kring sådana saker.

Och därför kommer denna blogg nu dö.


Some are bound for happiness, some are bound to glory
Some are bound to live with less, who can tell your story?

And I don't even know how I got off the track

Vildmarkssafari i de halländska skogarna. Två vänner, en termos varm chokladmjölk, smörgåsar med ost. En hel värld att prata skit om, hata, älska, analysera, önska var annorlunda.

Vi gick såklart fel. Fastän det var en snitslad vandringsled. Istället för att gå runt en sjö, svängde vi inte av efter en km. Vi gick rakt fram. Och gick. Och gick. Till slut insåg vi att vi var ca 15 min från Varberg tack vare en skylt på en busshållsplats i Rolfstorp. Så vi vände tillbaks. Fågelvägen gick vi 17km. Så närmare 20km är knappast en överdrift.

Men det gjorde ingenting. Vi hann ändå inte färdigt med att prata skit om, hata, älska, analysera och önska att världen var annorlunda.

Im sitting here hoping this water will boil

Som väntat ringde jobbet idag och meddelade att jag för första gången på 10 år inte kan sommarjobba. Så det blir en fattig sommar. Mycket fattig. Kan känna att det är rätt pissigt att vänta till slutet av maj tills man ger besked. Inte så att det finns en helvetes massa sommarjobb att få tag i vid det här laget.

Sugigt.

Don't let it bring you down

Jag är inte nöjd med min tillvaro. Inga pengar, inte mycket till uppsats och allmän misär. Så det får bli till att åka hem till familjen och försöka få något gjort där istället. Det blir nog skitbra. Verkligen.

Something about the way you taste

I några dagar har jag gäckats av en lukt. Lukten av gamla sopor. Jag har tvagat mig, men det har inte varit jag som luktat. Jag har våttorkat golvet, men det har inte varit golvet som luktat. Idag hittade jag slutligen källan till denna irritation. Det var en icke tömd och rengjord shaker som var problemet. Inte nog med att proteinshake smakar rätt dassigt, men lukten som den avger efter att fått mogna i något dygn är helt fenomenal.

And I am you and what I see is me

Det skulle bli en lugn helg, dedikerad åt studerande. Det blev det inte. Första halvan av helgen blev förvisso lugn, när Mustaschmannen kom på besök och det spelades en massiv omgång Xbox. Sen var det ju lördagen. Fick tidigt indikationer att det skulle vara lite festivities i ulrikedals schysstaste (jag hatar den stavningen, men jag hatar alternativet mer; juste) korridor, C1:an. Nekade till en början till inviterna. Som flickan som vet att hon har pojken i sin hand. Eller nej inte riktigt så, jag hade faktiskt tänkt bara chilla hemma. Dock är jag alltid medveten om att jag har en svag själ, mycket svag. Det som fick mig att snabbt ta en dusch, dra på mig kläderna och sen glida över var meningen "Var inte rationell nu". Plus att jag dessutom hade fri tillgång till en BiB.

Ibland behövs det så lite.
Som flickan sade.

You can't make a hoe a housewife

Jag är en facebook-hora, jag erkänner. Men det betyder inte att det inte finns en oerhörd hatkärlek till det där nätverket.. Främst hatar jag hur en del inte verkar kunna hålla sina patetiska problem från omvärlden. Eller hur man hela tiden måste bekräfta varandras vänskap och kärlek. Seriöst - om ett förhållande (vänskap eller kärlek) behöver upprätthållas genom att offentligen hela tiden bekräfta och utbyta ömhetsbetydelser så kanske man ska börja fundera på hur man lever sitt liv. Speciellt som dessa människor aldrig skriver ut några namn. "DU är verkligen bäst på att lyssna", vad vill man uppnå med ett sådant meddelande?

I övrigt: intet nytt.

People say you hear from what you see

Klarade banne mig den senaste tentan också - den överlägset svåraste jag gjort. Sjukt nöjd med det. Dessutom är det bara 4 dagar till jag inte behöver leva på ett halvt existensminimum!

Helgen förflöt utan några missöden, blev film och tv-spel - nyktert. Var t.om så nyttig att jag och min personlige tyske tränare var på gymet igår. Funderar på att dra dit idag också och sätta mig en trekvart och cykla. Först skall det dock ätas och lånas böcker.

Warriors of the world united!

Detta är en så dålig video att man frågar sig om det är ett skämt eller på riktigt. Man undrar lite hur Manowars fans funkar i skallen. Känner inget behov av att ta reda på det...

Everybody's gotta learn sometime

Satt precis och diskuterade musik över internet med några dönickar. Var tvungen att lämna konversationen. Inte för att jag blev arg. Utan bara genuint nedslagen av vilken brist på smak en del människor har. Med risk för att verka extremt pretto: men ska du lyssna på skitmusik får du faktiskt försöka motivera dina val och då håller inte "tycker han/hon är snygg", eller "lyssnade på den här när jag gick på högstadiet". Varför skulle en låt vara mer lyssningsbar nu bara för att du tyckte den var dålig för 10 år sen?

Skärpning.

Från genombrott till sammanbrott

Idag upplevde jag lågt blodsocker för första gången i mitt liv, på riktigt. Det hände på statsvetenskapliga biblioteket dit jag äntligen tagit mig för att ta tag i den stundande d-uppsatsen. Rätt intressant upplevelse må jag säga, kändes som en supersnabb fylla. Allt svartnade och jag fick ta tag i närmaste bokhylla.

Så se till att äta frukost och/eller lunch innan du på eftermiddagen går till biblioteket. Ska göra ett nytt försök imorgon samt träna med min personliga coach Herr D. Resten av helgen är ännu obestämd men det lär bli aktiviteter som inte kostar något, så mycket är säkert.

Cuz I want it now I want it now / Brinn

Massor att göra, botemedlet som vanligt att göra tvärtom. Skita i allt viktigt och ta det senare precis innan det absolut måste göras. Ångest kan vara rätt trevligt emellanåt.

Lever på under existensminimum efter inhandlande av Xbox och dyrt besök i Falkenberg tidigare i månaden, men bara två veckor kvar nu innan nästa laddning med lånade pengar dimper in på kontot.

I övrigt intet nytt från fronten. Försöker träna så mycket som möjligt (nåja), med min personliga coach Herr D. Det är fortfarande roligt att träna dessutom.

Mustaschmannen flyttar från Lund till äckel-malmö. Malmö som kanske kan vara den mest osympatiska äckliga håla i detta långa land, tätt följt av Sveriges framsjärt Göteborg. Vad han ska där och göra vet jag inte, troligen inte han själv heller. Ja, jag är bitter. Det är extremt dassigt och jag hoppas att lägenheten som han ska flytta in i (som dessutom befolkas av veganer) brinner upp (och veganerna med den) lagom till inflyttningsdatum. Det här att glädjas med andra har aldrig varit min grej.

Varför ska man glädjas med andra i de fall där deras lycka utgör ens egna olycka? "Kan du inte vara glad för min skull", har man ju hört ett par gånger i livet. Om din lycka betyder min olycka - FUCK NO! Det skulle strida mot det mänsklighet innebär - egenintresse. Vi människor ser om vårt hus först och främst, så är det bara. Om du inte tror det kanske du ska ta av dig skygglapparna och se dig omkring. Alla handlingar, vare sig de uppfattas som själviska eller osjälviska bottnar i ett egenintresse, och det irriterar mig så till den milda grad att en del imbecilla människor är så fruktansvärt trångsynt naiva att de inte kan inse detta.

Så nej, trots att Mustaschmannen är någon som jag värderar väldigt högt så önskar jag att hans nya lägenhet brinner upp på grund av vidbrända corn-biffar som i sin tur sätter fyr på en äcklig burk med bön-olja (eller vad nu veganer kan tänkas steka sin skit i). Och jag skulle sannerligen inte gråta om elden spred sig från ghettot där lägenheten ligger till MFFs nya arena, till möllan, till lilla torg, ända upp till stadskontoret där Ilmar Reepalu sitter på sin jävla röv och leker viktig.

Sell the kids for food

I påskens ensamhet väntandes på att en viss man med mustasch skulle sluta plugga, och istället komma hit och spela xbox, bläddrade jag för en gångs skull runt bland kanalerna på TVn för att se om något kunde finnas tillräckligt sevärt för att få min uppmärksamhet. Stannade på TV4, och deras nya show "Hjälp, jag är med i en japansk tv-show!".
Inte nog med att programmet är fullt med mangaläsande perversa japaner som skriker oavbrutet - här har TV4 dessutom satsat på åtta deltagare och en programledare som tillsammans utgör en så bisarr blandning b-kändisar att villrådigheten över huruvida man bör skratta eller gråta får en obönhörligen att titta på programmet.
Snabb genomgång:

Programledare Carolina Gynning
Hon ser inte så ful ut Carolina. Hon är nog inte riktigt Linda Rosing-retarderad. Men hennes röst.. Om Satan finns innehar han samma röst, det är jag fullständigt övertygad om. Låter som en inavlad skeppsbruten skåning som skriker efter hjälp där hon driver på en stock i Öresund.

Marie Picasso
Vann helt otippat Idol för några år sen. Otippat för att människan är både ful och talanglös vad gäller sång, och säkerligen det mesta annat som hon tar sig för.

Sandra Dahlberg
Kallar sig artist. Har varit med i en dokusåpa med Bert Karlsson. Med andra ord helt utan skrupler och smak.

Kjell Eriksson
Radio-Kjell. Låter som en fjortonårig pojke efter att pappa tagit en sväng om hans rum efter en halva whisky och pillat lite. Mes.

Johannes Brost
Kallar sig för skådespelare. Har medverkat i princip endast i två produktioner - Rederiet och en Jönssonligan-film. Då är man inte en skådis, då är man ett skämt.

Klasse Möllberg
Spelade superpervers barnfavorit i form av Banarne som gick runt och dreglade överallt. Usch.

Tore Kullgren
FC Z-Tore. Så infernaliskt studentikos och mesig att man undrar hur någon kan ha misslyckats så fatalt i sin barnuppfostran för att skapa ett sådant monster.

Anna Book
Tänker inte skriva något om denna människa då det är som att slå in precis alla öppna dörrar som finns.

Dogge Doggelito
Ställer upp på allt. Som flickan sade.

We are the ones that want to play (Xbox?)

Det blev ett xbox köpt igår ändå. Bytte in massa skit såsom ett PSP och ett gammalt gameboy och lite filmer som jag ändå aldrig ser på. Materialist javisst.

Nu efter en enastående frukost bestående av makrill i tomatsås på Leksand-knäcke och en halv liter vatten är det dags för gymmet.

It aint me, it aint me / Förändring

En stor anledning till att jag varit så dålig på att skriva här på sistone är det faktum att jag aldrig tycker mig komma på en tillräckligt bra rubrik. Hatar att rubricera med typ "måndag" eller "ännu en dag!"...
Så från och med nu kommer jag ta en slumpmässigt (nåja) vald fras ur den låt som jag lyssnar på när inlägget börjar skrivas. Det uppfyller också delvis mitt tvångsmässiga beroende av citat.

Så, vad kan förtäljas om den senaste veckan? Efter sju sorger och minst lika många bedrövelser lyckades jag skicka in något som liknade en hemtenta i onsdags. Därefter styrde jag omedelbart min kos mot mina föräldrars hem i Halland. Ledordet för alla aktiviteter som utfördes är "passivitet". Vila för själ och kropp således. Dock inte för plånboken, så mina planer att införskaffa ett Xbox för att ytterligare lägga fokus från studierna är grusade.

Kom hem till Lund igår och drabbades givetvis av insomnia deluxe. Min gode vän Herr D hade samma problem och vi satt och teoretiserade över lämpliga medicinska åtgärder för att lösa problemet med att somna/vakna. Herr D var för något slags implantat som utsöndrar rätt mängd hormoner för att kunna leva ett vanligt liv utan att gå runt som en zombie, medan jag var inne på att man skulle koppla in sig på ett dropp som hade två vätskor, en lugnande (typ valium) för att somna in till, och en uppiggande (typ adrenalin) så man fick en riktig rivstart på morgonen, ungefär som Uma Thurman i Pulp Fiction.

Matkrig

För någon vecka sen när jag gick här och var riktigt hungrig fick jag ett mms från en kompis innehållande en bild på två riktigt saftiga hamburgare som han gjort. Jag var inte alls lika nöjd med det som han var, eftersom jag inte fick ta del av dem och det var i slutet av månaden så pengar till att skaffa något liknande hade jag inte.. Sen dess har jag bidat min tid, och idag kände jag att det var dags. Min vän jobbar så jag tänkte att förmodligen har han lunch någon gång runt 12-13 och sen jobbar han fram till 17-18.
Så vid 17:40 skickade jag en bild på den måltid jag precis skulle äta tillsammans med texten: "2 st kalvfärsbiffar á 200g, med rostade rotfrukter på en generös spegel rödvinssky".

Hade t.om ansträngt mig att putsa tallriken ren och bygga upp maten på ett, för mig, snitsigt sätt.

Resultatet kom omgående i form av ett sms: "Som faaaaan! Handlar på netto nu. Dör av hunger. Bjud!"

Sånt som kan göra en dag

Sunday night and the world is the same

Gårdagen dränktes i alkohol. Korridorsfest och massa härliga vänner på besök, vilket fick spriten att katalysera precis rätt i min hjärna och jag gick runt, sprang runt och dansade runt i en eufori som aldrig verkade ta slut. Ibland blir saker rätt och det går inte att stå emot, ingen mening att stå emot heller för den delen, det är bara att omfamna känslan och känna glädjen strömma.

Idag har det inte sprungits och dansats lika mycket men känslan sitter kvar där ändå. Känslan av att "ikväll vinner vi". Och vann gjorde vi. Inte kriget, men väl ett slag.

The night the time stood still

Det var med skräck och fasa filmen "The day the earth stood still" startades. Förvarningar hade getts - det här skulle inte bli en kanonbra film. Inte med alla artificiella hjälpmedel i världen skulle den heller kunna bli bra. Kommentarer fälldes och de var inte positiva. Här är några i ett urval:

- Är det en film eller är det ett skämt?
- Alltså, de medverkande i filmen... trodde de någonsin att den här filmen ens skulle kunna bli ok?
- Shit, ingenting är ju bra med den här filmen. Det finns ju inte ens ett enda bra element i den.
- Men alltså, Keanu Reeves... han har gått och blivit Steven Seagal-rolig va? Hur kan annars någon casta honom?

Och så vidare...

Vilka vänner man har

Ibland blir man nästan rörd av vilken kamratskap det råder mellan mig och mina vänner. Idag blev jag bjuden på middag av både Herr D och Mustaschmannen. Eftersom den senare var först med inbjudan fick jag tacka nej till den förre (fin mening va? är inte säker på om jag fick ihop det rätt). Dock hade jag precis ätit lunch när erbjudandet kom men som den fina man (med mustasch) han är, så erbjöd han sig att laga något enkelt till sig själv som lunch för att sedan bjuda på en helt fantastisk tomatsoppa senare på kvällen.
Herr D ville givetvis inte vara sämre utan när jag tackade nej till att äta lasagne med honom idag, erbjöd han sig att skjuta på projektet tills imorgon. Ja, jag säger då det... Dessutom ska han hänga med till gymmet imorrn trots att han, som den klumpige f-n han är, bröt ett finger idag. Men det är fint som smör att ha en aggressiv smålänning bakom sig som pushar en till nya oanade höjder (som i mitt fall är ungefär hälften av vad en svag person kan åstadkomma).

Imorgon är jag ledig från allt skolarbete vilket känns som en välsignelse efter senaste veckornas race med ett case-arbete. Endast gym, mat och jeanstvätt står på programmet. Känns som att det kan bli en rätt fin dag.

Sunday supreme

Dagen har spenderats lugnt och försiktigt. Gjorde enchiladas och sen har det varit tv-spelande hos Nicke Nyfiken. Morgondagen bjuder på en två timmar lång kursutvärdering, som känns något onödig men men..

Hittade precis två videoklipp i mobilen från igår där jag filmar min korridorsgranne Sara när hon försöker göra något slags trick på ett räcke. Tydligen blev jag inte alls imponerad utan det enda som hörs är min högljudda klagan om hur dåligt hon utför sina hopp... Hade jag varit mer teknisk hade jag kunnat lägga ut det här men det är jag inte så ni får helt enkelt måla upp er en bild för er själva där en stackars tjej försöker hoppa över och upp på ett räcke, medan en rätt dragen undertecknad står och försöker få den stackars tjejen att förstå hur dåligt det är.. Jag är en sann charmör.

Hur enastående...

..djup och intellektuell man blir efter en riktigt trevlig kväll :)

Härnäst står äggmackor på tur

Truth is never far away

Ett par sanningar så här inpå småtimmarna.

Vi är alla myror i ett alldeles för stort universum.

Problem drabbar oss alla och lösningar är alltid lättare mycket lättare att hitta för andras problem än för våra egna.

Alkohol är varken en väg in eller ut, utan en väg från alla bekymmer.

Förnekelse är ett lika effektivt vapen som något annat.

Det finns inga bekymmer som inte kan sovas bort.

Friday fun

Glömde att skriva igår, gårdagen var en helt fantastisk dag med en ännu bättre kväll. Främst tror jag det berodde på att jag för en gångs skull vid halv nio tiden på kvällen var klar med allt skolarbete som skulle vara klart idag. Nu är det förstås oerhört patetiskt att en sådan sak kan bidra till ett såpass stort välmående, och det inser jag verkligen. Alternativ två är att min kropp råkat utsöndra alldeles för många endorfiner och att jag temporärt fick nått slags tjackrus, det vet jag inte.

Denna fredag har även den varit riktigt trevlig. Först lite skola, sen rätt hård träning med Herr D, följt av en ljuvlig måltid med lax och romsås. Sen bjöd Nicke på två öl och lite wii. Eftersom han och hans följe hade som tanke att gå och kröka vidare lämnade jag in handduken tidigt och hade egentligen tänkt att gå och spela lite biljard med Herr D men det gick i stöpet och istället ögnade vi igenom filmen Gomorrah som var en besvikelse.

Nu har jag ÅTERIGEN skrivit ett sånt här helt meningslöst inlägg, ska försöka bättra mig.

Som flickan sade

Jag och min personlige tränare, Herr D, var på gymet idag. Något har hänt efter ett "smärre" (2.5 månad) juluppehåll. Plötsligt är det roligt att träna. Jag har ingen aning om hur något som går så enormt mycket emot min lata natur kan ha blivit roligt. Förmodligen är det ett högst temporärt sinnestillstånd men man får väl vara köra på så länge det känns roligt. Som flickan sade.

"Som flickan sade", är lite av ett favorituttryck. Det går att applicera som tillägg till så väldigt många meningar. Kanske det är ett uttryck för misogyni, vad vet jag, jag vet bara att jag får hålla med min personlige tränare när han sade följande tidigare: "Du, den där flickan vi alltid nämner, hon har fan varit med om en del". Touché.

Apropå min misstänkta misogyni kan jag bara anta att mina vänner de tre musketörerna gav mig boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra i present av just den anledningen för någon vecka sen när vi hade en väldigt trevlig afton. Har börjat läsa den nu och jag återkommer med recension av detta (misstänkta?) mästerverk...

Better by far you should forget and smile than you should remember and be sad

Irritationsmomenten i tillvaron är så många att det är omöjligt att ens försöka lista alla eller ens en majoritet av dem. Men en sak irriterar mig mer än mycket annat. Saknaden av förmågan att kunna selektivt glömma människor. Det är helt vansinnigt att man har så ytterst lite makt över sig själv. Ett ord, ett namn eller en koppling till det mest triviala kan sätta igång en kedjereaktion som resulterar i att du ofrivilligt sitter där full av gamla minnen. Alla instinkter säger att det är helt och hållet onödigt. All logik säger att det är fullständigt meningslöst. Lika onödigt och meningslöst är det att kämpa emot.

"Det är att vara mänsklig", kanske någon replikerar.
"Det är att vara svag", säger jag.

Måndag är veckans oönskade graviditet

Efter en helg i sus och dus var det tillbaks till verkligheten idag. Och verkligheten tyckte inte alls om att det varit en rolig helg. Som en fet högersmocka prydd med ett knogjärn slog den till med full kraft i morse.

Det började med en magvärk som först endast verkade vara temporär men som sedan satte klorna i mig med full kraft. Morgonen gick alltså åt att försöka fixa problemet med värktabletter, proviva och toalettbesök. När sedan det var dags för skola gick jag ut till min nyinköpta cykel, nöjd över att kunna vara i tid trots att klockan var över 10 och det var mindre än en kvart till lektionens början. Det pissregnar ute och försök att torka sadeln gick i stöpet, men jag sätter mig på sadeln ändå (och blir blöt). Rullar ungefär en meter innan jag inser att den nya cykeln ådragit sig punktering.

Ridå ner.

En fin fredag

En alldeles strålande fredag har det varit. Kom upp vid åtta utan större problem och hann med både dusch och frukost innan skolan som idag hade ett seminarie på schemat som föll oerhört väl ut. Sen hem och ta det lite lugnt innan jag och Herr D aka Veckans Singel, gick och tränade. Hem och duscha och invänta träningsvärk framför en oerhört spännande hockeymatch som till slut, efter mycket om och men, resulterade att Troja/Ljungby tog sig till playoff. Dessutom lagade vi enchiladas (i princip lika svennigt som att äta tacos en fredagskväll) och tvättade under tiden. För att vara jag är detta en helt sanslöst produktiv dag som avslutades med två välförtjänta öl.

Imorgon står det lite shopping (hatar hatar HATAR det ordet), fotoutställning (följer med Veckans Singel), och sen en sjudundrandes utflyttningsfest för de tre fantastiska människorna Emil, Erik och John. En fin fredag kommer alltså med stor sannolikhet följas upp med en fin lördag.

Lite utlovat hat

Ok, here we go, lite utlovat hat.


* Alla som på något sätt någonsin varit involverad i det spektakel som Schlagern utgör

Anledning: Schlager är vår tids pest, den är ett hot mot allt vad god smak heter. Schlager är musikens motsvarighet till nazism/kommunism. Det är kort sagt avskyvärt och jag är övertygad om att alla dessa schlagermänniskor kommer återfödas som någon slags äcklig skalbagge som äter bajs.



* Jan Josefsson

Anledning: Denna man kan vara den vidrigaste representanten för det som kallas journalistik. På ett närmast religiöst fanatiskt sätt använder han sin tid i media till att driva sina egna frågor under en slöja av objektivitet som merparten av vårt gravt mentalt invalidiserade folk köper rakt av. Hade inte människor varit så dumma i huvudet hade man för länge insett att denna mans arbete är ett skämt. Men dessa infantila människor tycker om att kunna sitta på lunchen och säga att de sett ett "samhällsprogram", utan att för ett ögonblick förstå vilka idioter de är.



* Linda Skugge

Anledning: Hon är lite av en kvinnlig motsvarighet till föregående nämnda människa. Fast ungefär tolv tusen gånger mer självupptagen. Alla som någonsin läst en "intervju" av denna vederstyggliga "journalist" förstår precis vad jag menar. Det börjar med fem egna anekdoter varpå intervjuobjektet i fråga får svara "ja" eller "nej". Sedan ytterligare lite personliga utsvävningar innan intervjun är slut. Skitdåligt.



* Trummisen i The Railers

Anledning: Med sitt äckliga flin förstör hon en liten del av det enda sevärda programmet som finns/fanns kvar på SVT - På spåret. Hon sitter där och tittar upp i den åkande kameran HELA tiden och det hon förmedlar med detta vidriga grin är: "Titta på mig, jag kan hålla takten till en låt med Louise Hoffsten FASTÄN jag har en vagina! Visst är jag duktig, aaaaah shit vad jag känner mig grym. Ett två ett två - YES jag klarade hålla takten IGEN! Mmm, vad bra jag är, jag tror jag ska använda ena trumpinnen sen i sängen när jag kommer hem till min flickvän.



* Mamman som fick sina två barn dödade av en galen tyska

Anledning: Det finns många mediakåta människor. Men den här människan tar precis alla pris som går att ta. Att profitera på sina barns död genom att sälja en helsida till Aftonbladet eller Expressen är så osmakligt att det får mig att tänka på så ohyggliga saker man skulle kunna ha i en milkshake att jag avstår från fler kommentarer.



Ovanstående människor skulle med fördel kunna skickas till en öde ö för att där glömmas bort.

GRATTIS VICTORIA OCH DANIEL!!!

Ojojoj, vad spännande nyhet idag på det kära Aftonbladet. Daniel får äntligen gifta sig med sin Victoria. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg när jag senast kände en sådan här glädje i mitt bröst. Daniel Gymägare (glömt hans efternamn) kan vara en av de läskigaste personerna jag hört talas om, tätt följd av en riktigt slirig snubbe som ville dra hem mig och massera mina fötter (tackade vänligt med bestämt nej) i fredags.

Jag väljer mina vänner utifrån ett par kriterier varav ett är att man ska ha en hyfsat bra människoradar. Det är inte svårt att utifrån vilken bild som helst på den här nya prinsen, eller vad nu hans titel kommer bli, är en "total douche". Nu är det väl dock ingen katastrof då vår kungliga familj inte direkt består av ett gäng snygga raketforskare, snarare ett par katastrofalt inkompetenta harmyntade skämt (Madeleine räknas ej, då hon uppenbart är adopterad).

Som en ren bonus för att jag är nöjd med att jag kom upp innan 10 utan hjälp av alarm idag, följer här en snabb lista på människor som gör att jag vill ta mitt liv.


* Alla som har någonting med Schlager att göra
* Jan Josefsson
* Linda Skugge
* Trummisen i The Railers (bakgrundsbandet i På Spåret)
* Mamman som fick sina två barn dödade av en galen tyska

Jag inser möjligen att någon eller alla punkter på den här listan behöver en förklaring. Ska försöka få till stånd en sådan under dagen, nu är det emellertid dags för lite frukost.

Hockey

Malmö arena är rätt mäktig, även om det inte framgår av denna bild att tolv tusen är på plats.

Back from not being gone

Har ägnat den här bloggen väldigt lite tid på sistone men har inte haft så mycket att säga. Det har jag väl egentligen inte idag heller mer än att gårdagen var riktigt rolig och att det idag är ett rätt tungt huvud som ska ut på äventyr i världen.

Som en klubbad säl

Efter alldeles för lite sömn föregående natt och sedan upp tidigt för seminare och efterföljande heldag i Malmö där en rätt trevlig mössa från Volcom inhandlades, var jag ganska trött igår kväll. Lade mig att titta på lite hockey vid halv åtta-tiden och det dröjde inte länge innan jag somnat. Sen sov jag. Tills nu.

Drog igång tvn när jag vaknade och då var det vädret på SVT:s nyhetsmorgon. En helt fantastisk kvinna drog väderprognosen för idag i sagoform. Det var helt enastående för en nyvaken. "Och sen kommer det här lilla molntäcket att röra sig över de sydöstra delarna av landet och kanske kanske ställa till med lite snö, men det gööör inget för det KOMMER att bli bra senare idag och nästan alla i Sverige kommer att kunna njuta av en uuuunderbar sol som värmer oss." Rätt trevligt faktiskt.

Tror jag ska ta mig ut på en morgonpromenad och invänta den uuuunderbara solen.

Plötsligt händer det

Det är när du suttit och tragglat samma förbannade låt och din hatkärlek till Neil Young är som störst som det plötsligt kan hända. Den musikhimmel som varit tämligen kolsvart, full med elaka noter som verkar helt obegripliga och felplacerade plötsligt bara sitter. Känslan är ett sådant klimax , som en lottovinst, som sex, som den första ölen på fredagskvällen.
Musik är fantastiskt.

Produktiv dag

Idag har jag inte gjort någonting av värde. Suttit och spelat gitarr, lekt dator och inte så mycket mer. Jag vet över huvud taget inte varför jag skriver detta, då det är helt ointressant. Det är dock helt sant.